Traditionen att fira vintern med granar kom redan innan Jesu födelse.
Den först kända pyntade granen fanns i Riga år 1510.
Det tar 7-12 år för en julgran att växa sig stor.
Redan på mitten av 1600-talet använde man små ljus till att lysa upp julgranen.
År 1882 kom Edward Johnson, Thomas Edisons assistent, på idén med elektrisk julgransbelysning.
Under den första veckan inomhus kommer granen att dricka c:a 2,5 deciliter vatten om dagen.
Sedan ar 1949 har människorna i Oslo, Norge gett en julgran till staden Westminster i England. Detta for att visa sin tacksamhet for Englands hjälp under andra världskriget.
Den första målningen på en julgran fanns i Tyskland år 1531.
Våra vanligaste julgranar:
Rödgran (Picea abies): vår vanliga "skogsgran" och välkänd för oss alla och än så länge vår vanligaste julgran.
Blågranen (Picea pungens "Glauca"): en "kusin" till vår vanliga gran som blivit populär i Sverige med sina skiftande färger och styva grenverk.
Kungagranen (Abies nordmanniana): har sitt naturliga utbredningsområde i Södra Europa och mindre delar av Asien men kan odlas även här hos oss. Kungagranen har mjuka barr vilket gör den lite trevligare att hantera.
Advent är både en nedräkning och en väntan på något kul och gott.
Ordet advent kommer ifrån det latinska adventus som betyder ”ankomst” och syftar på Jesu födelse på juldagen. Historiskt sett kan man finna ursprunget till vårt adventsfirande långt tillbaka i tiden, då som en fasteperiod. År 480 bestämde biskopen Perpetuus av Tours att fastan före jul skulle börja redan på Mårtensdagen. Men det ansågs av många som en alltför lång tid och fastetiden kortades ner till fyra veckor. Vid reformationen på 1500-talet kortades adventsfastan ner till att börja på Luciadagen den 13:e december.
Adventstiden var också en förberedelseperiod inför julen. Julgrisen skulle slaktas, maten lagas och ljusen stöpas. Det var först på 1900-talet som adventsfirandet fick en mer betydande roll. Då växte de traditioner fram som vi i dag känner till som typiska för advent och intresset för adventsfirandet tog fart. 1:a advent har blivit årets största kyrkogångsdag. Det nya kyrkoåret inleds med 1:a advent. Adventstiden handlar idag om att öppna sig för det goda, förbereda sig för Jesu ankomst och stärka vår tro att Jesus är med oss. Vi minns och tänker på Jesu födelse, Jesu återkomst och Jesus som finns hos oss idag. Som en upptakt läser vi i kyrkan berättelsen om Jesu intåg i Jerusalem.
När vintern är som mörkast bryter ljuset igenom. Vi tänder adventsljus och hänger upp stjärnor.
Seden att hänga stjärnor i fönstren är dock inte gammal. Någon gång under 1880-talet hängdes den första adventsstjärnan upp i Tyskland. Det tog cirka 50 år för traditionen att nå Sverige. Nuförtiden är de flesta adventsstjärnorna elektriskt upplysta. Stjärnan symboliserar Betlehems stjärna, den stjärna som visade vägen för de tre vise männen till det nyfödda jesusbarnet i ett stalls krubba. Idag används stjärnorna för att sprida julstämning och längtan till julaftonen
Tiden fram till julafton räknas ned på olika sätt beroende på tradition. På norra halvklotet är det årets mörkaste tid och många hem rymmer under den här tiden en adventsljusstake med fyra ljus, där ett ljus tänds för varje söndag i advent som passerats.
En annan nedräkning, populär bland barn, är adventskalendern. Adventskalenderns historia började i mitten av 1880-talet när en tysk mamma ville göra tiden fram till jul lite lättare för sin fyraårige son Gerhard. Hon gjorde i ordning en bit färgglad kartong med tjugofyra kakor på. Pojken fick sedan äta en kaka om dagen fram till jul. Många år senare blev Gerhard Lang delägare i ett tryckeri. Han mindes sin barndoms kak-kalender, vilket inspirerade honom till att vid 1900-talets början ge ut den första tryckta adventskalendern.
I vissa städer dekorerar man 24 av kvarterets fönster och låter vart och ett av dem vara en adventslucka. Det är ovanligt i Sverige, men förekommer på några håll i landet, exempelvis i Landskrona.
