Hjälp jag har fått Downs!!!

Jag hade en märklig dröm i natt. Jag drömde att jag hade ”fått” Downs syndrom. Jag fick det specifika utseendet som människor med Downs syndrom har. Men jag var som vanligt i tankar och sinne och det kändes precis som innan. Det var bara utseendet som hade ändrats.

Dock så var jag med i en föreställning där jag skulle dansa och jag kunde koreografin perfekt men kroppen kunde inte göra de steg jag kunde. Så dansen blev helt enkelt inte bra.


Men det värsta av allt var att folk runt omkring mig såg ner på mig. De såg på mig som en lägre stående eller kanske snarare såg de på mig som på ett barn. Vad jag än sa eller gjorde så var det leende och nickande och ungefär…..ja, ja lille vän. Ingen tog mig på allvar.


Jag träffade en annan kille som också hade Downs syndrom och han förklarade för mig att det var så här det var. Han var mitt stöd och min vän. Min fru lämnade mig och jag var tvungen att flytta in i ett specialboende tillsammans med min vän som också hade Downs. Det var ett ruckel men jag kände att jag skiter i vilket. Jag ville bara stänga in mig och försvinna. Men min vän sa till mig att jag måste acceptera vem jag är och fortsätta att njuta av livet. Så jag renoverade huset till kanonskick och alla blev imponerade av det häftiga huset jag nu bodde i och gick vidare i livet. Ja det var drömmen jag hade.


Tänk på alla dessa människor som kan tänka och känna som vi men som aldrig kan uttrycka det. Tänk så många gånger vi ”tycker synd om” eller ser ner på människor med olika åkommor. Ja vi har blivit bättre det har vi…..tror jag. Det var ju inte länge sedan man åkte ut till sinnessjukhuset för att titta på galningarna som om de var apor i en bur. Det var så sent som mitten av 1900-talet.